S*Umber Pearls, en liten birmauppfödning i småländska Värnamo. Sedan mitten av maj 2004 bor vi i Åminne, en by som ligger alldeles vid Vidösterns strand, fem kilometer söder om Värnamo. Vi är, Ulrika, min man Conny, våra två tjejer Mathilda och Sarah samt våra fyra katter.

Jag skaffade min första birma när jag var arton år och fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar. Det resulterade i att vi alla blev birmabitna... Min tänkta sällskapsmisse, Joppe, och hans uppfödare, Kerstin Heed, blev vår mentor i utställnings- och uppfödningsvärlden och innan vi visste ordet av det så hade vi registrerat eget stamnamn, S*Ma'ha Gita, och Joppe var på god väg mot sin EC-titel! 1995 fick vi vår första kull med sex stycken kattungar, tre lila- och tre blåmaskade, två av de lilamaskade bebisarna, en hane och en hona, flyttade till Norge, Av Operahuset, och har där gått väldigt bra på utställningarna. Sedan var vi fast!

Tiden gick och jag flyttade hemifrån. När jag fick jobb i Nynäshamn bar det av dit. Joppe var självklar med i flyttlasset tillsammans med sin lilamaskade sällskapsdam. Något år senare skaffade jag min första egna avelshona, brunmaskade Skogshöjdens Umber Pearl. Jag längtade efter kattungar då det gått ett tag sedan sist, men vid tanken på att det på kattungarnas stamtavla skulle stå att de var från Borlänge kändes det konstigt. Det naturliga beslutet blev då att ”kliva av” S*Ma’ha Gita och registrera ett eget namn. Valet föll på S*Umber Pearls efter min första egna avelshona, och så blev det! 1998 registrerades namnet och samma år fick jag min första egna kull.

Tre år och fyra kullar senare blev det även dags för en människobebis. På kattfronten hade jag på de fyra första kullarna bara lyckats få hankatter, inget ont i det – jag gillar killar, så döm om min förvåning när min dotter Mathilda föddes i början på mars 2001. Jag hade fått för mig att i vårat hus kunde det bara bli pojkar! Två år senare kom vårat andra barn, Sarah. (Läs mer om våra tjejer på deras egna sidor.) Nu hade även trenden med hankattungar brutits och de följande tre kullarna presenterade sju honor och tre hanar!

Ungefär vid den här tiden började tankar väckas på att komma bort från stressen i Stockholmsområdet. Min sambo, numera man, började söka jobb på tryckerier över landet och fick napp i Värnamo. Vi var ner och tittade och tyckte om det vi såg. En hektisk tid följde. Conny bodde i Värnamo under veckorna och jobbade. Jag var hemma och tog hand om barnen samtidigt som huset skulle säljas och våra saker packas. Vi letade efter hus och hittade till slut en lagom villa i idylliska Åminne. Att jag inte sett huset innan vi köpte det kändes lite nervöst, men jag blev inte besviken när jag och flickorna åkte ner för att titta. Sedan mitten av maj 2004 är jag, familjen och våra katter smålänningar. Två månader senare passade vi även på att gifta oss, i smyg...

Det börjar närma sig ett generationsskifte i mitt katteri, två av honorna har kastrerats. Essie och Hedda är en kombination av dessa båda och det känns roligt att kunna gå vidare med deras linjer. Under Våren 2005 fick jag genom mina föräldrar, S*Maha Gita, erbjudandet om att överta en tvåårig chokladmaskad hona från en uppfödare på Nya Zealand som skulle koncentrera sig på sina Main Cooner. Nu är hon här och det känns spännande att få se vad det kan ge oss avelsmässigt. Som familjekatt är hon urmysig och jätte trevlig. Tyvärr är hon dock lite avvaktande mot de andra katterna. Min dröm är dock fortfarande att en dag få äga en choklad- eller lilatabbymaskad misse - men den som väntar på något gott kan vänta länge...

Det viktiga för mig i min avel är att kombinera viktiga egenskaper som utseende, storlek och temperament med bra stamtavlor som man utan fundering ska kunna avla vidare på. Men det viktigaste är ju att föda upp trevliga familjemedlemmar som ska förgylla tillvaron för sin nya husse och matte under många år!

Våra katter lever tillsammans med oss i huset. Vi har också byggt en stor rastgård till dem som det är tänkt att de ska kunna gå ut och in som de vill i. Skillnaden mot vårat förra hus är enorm. Där kunde det med fyra katter kännas överfullt, här får man gå och leta efter dem...

Under tiden jag försöker uppnå mina mål, eller åtminstone nå en bit på vägen, njuter jag av de katter vi har och är glad åt att mina barn får chansen att växa upp med djur omkring sig, och glädjen att få se kattungar födas och växa upp.